onsdag, april 12, 2006
DET TRETTIOANDRA INLÄGGET ( I VILKET PER SLUTLIGEN FÅR ANVÄNDA SITT NYA FAVORITORD "EPIGONER" )
För ett tag sedan slog jag fast att det bara var asexuella nördar som uttalar sig om vad som händer i "bloggosfären" och liknande pseudo-debatter. Där lät det ju lite som att jag slog fast att jag aldrig tänkte uttala mig i liknande frågor. Då är det ju tur att jag faktiskt redan är en asexuell nörd och således inte behöver ta skit för att jag nu tänker uttala mig om pseudo-debatter på internet.
Och det enda jag tänkte säga var: Om jag hör en jävla Therese Bohman-epigon till slentrianmässigt använda "svensk medelklass" som den Yttersta Förolämpningen och ett sätt att sätta punkt för all vidare diskssion, och aggressivt åberopa hur jävla arbetarklass de är kommer jag skrika. Riktigt högt. Högt och gällt. Som en skrikande sextiotals-skolflicka på Beatles-konsert. Och jag kommer kunna hålla på i timmar. Mot slutet kommer jag gråta riktiga tårar.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEeeeeeeee kommer det låta. Och ja, jag fattar såklart vikten av att föra in klassperspektiv i samtidsdiskussionen igen, kanske framförallt i Kultur-Sverige som ärligt
talat är...ganska medelklass. Therese Bohman gör det oftast på ett extremt intelligent och intressant sätt. En gästbok fylld av ryggdunkare och tjo-apor gör det dock inte. För kom igen, hur många är ni egentligen nu som har känt behovet av att poängtera hur "JÄÄÄÄVLA medelklass" Marimekko-tyger egentligen är? Eller ännu värre, hur många av er har på fullt allvar känt er tvingade att på ett -för alla parter pinsamt och ovärdigt sätt- känt sig tvungna att
förklara att de visst är arbetarklass fastän ni har de där blommiga sextiotals-tygerna på väggen?
Och hur långt tänker ni gå i att slentrianmässigt hylla, eller åtminstone försvara, allting som ni på något diffust sätt kopplar till arbetarklass och kan sättas i opposition mot "kulturvänstermedelklassentjohejsan"?
Jag tänkte skriva mer och jag tänkte utveckla min argumentation kring det senare, men luften gick ur mig. Jag ville nog bara säga att jag tvivlar på att alla som känner sig så tvungna att aggressivt hävda att man minsann kommer från ett riktigt proletärhem talar fullständig sanning, och att det är tröttsamt med diskussioner där någon diskrediteras omedelbart för att de är medelklass, och saker är reko enbart för att de kan förklaras vara "arbetarklass". Och det är tröttsamt med ryggdunkande.Man skulle kunna argumentera för att jag skulle kunna sluta läsa
gästboksdebatter, bespara mig onödig ilska och istället hjälpa U-länderna. Om någon försöker sig på det argumentet kommer jag skrika som en sextiotals-skolflicka på Beatles-konsert.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEeeeee kommer det låta. Sådeså.
(Ja, jag har Marimekko-tyger hemma. Nej, det är inte det som irriterar mig.)
Och det enda jag tänkte säga var: Om jag hör en jävla Therese Bohman-epigon till slentrianmässigt använda "svensk medelklass" som den Yttersta Förolämpningen och ett sätt att sätta punkt för all vidare diskssion, och aggressivt åberopa hur jävla arbetarklass de är kommer jag skrika. Riktigt högt. Högt och gällt. Som en skrikande sextiotals-skolflicka på Beatles-konsert. Och jag kommer kunna hålla på i timmar. Mot slutet kommer jag gråta riktiga tårar.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEeeeeeeee kommer det låta. Och ja, jag fattar såklart vikten av att föra in klassperspektiv i samtidsdiskussionen igen, kanske framförallt i Kultur-Sverige som ärligt
talat är...ganska medelklass. Therese Bohman gör det oftast på ett extremt intelligent och intressant sätt. En gästbok fylld av ryggdunkare och tjo-apor gör det dock inte. För kom igen, hur många är ni egentligen nu som har känt behovet av att poängtera hur "JÄÄÄÄVLA medelklass" Marimekko-tyger egentligen är? Eller ännu värre, hur många av er har på fullt allvar känt er tvingade att på ett -för alla parter pinsamt och ovärdigt sätt- känt sig tvungna att
förklara att de visst är arbetarklass fastän ni har de där blommiga sextiotals-tygerna på väggen?
Och hur långt tänker ni gå i att slentrianmässigt hylla, eller åtminstone försvara, allting som ni på något diffust sätt kopplar till arbetarklass och kan sättas i opposition mot "kulturvänstermedelklassentjohejsan"?
Jag tänkte skriva mer och jag tänkte utveckla min argumentation kring det senare, men luften gick ur mig. Jag ville nog bara säga att jag tvivlar på att alla som känner sig så tvungna att aggressivt hävda att man minsann kommer från ett riktigt proletärhem talar fullständig sanning, och att det är tröttsamt med diskussioner där någon diskrediteras omedelbart för att de är medelklass, och saker är reko enbart för att de kan förklaras vara "arbetarklass". Och det är tröttsamt med ryggdunkande.Man skulle kunna argumentera för att jag skulle kunna sluta läsa
gästboksdebatter, bespara mig onödig ilska och istället hjälpa U-länderna. Om någon försöker sig på det argumentet kommer jag skrika som en sextiotals-skolflicka på Beatles-konsert.
EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEeeeee kommer det låta. Sådeså.
(Ja, jag har Marimekko-tyger hemma. Nej, det är inte det som irriterar mig.)
# posted by Per K @ 23:30 
