torsdag, april 13, 2006
YTTERLIGARE EN LITEN DIKT
Det finns dikter du aldrig skulle ha skrivit. Och det är inte fråga om en kvalitetsfråga, det är en karaktärsfråga – de vill dig aktivt illa, föraktar dig för att de finns till, halvfärdiga hasplar de fram utan underkropp på ditt badrumsgolv, beklagar sig bakom lyckta garderobsdörrar när du försöker sova. Hädiska hexametrar smyger i hallens mörker, stukade sonetter blottar huggtänderna när du möter dem över gatan, en hatisk haiku drar kniv och lyckas märka dig en dag när du oförsiktigt och oförståndigt sänker din garde, triumfatoriskt lyckas en terzin avboka dina flyg, bränna ditt pass och få dig vräkt.
En natt vaknar du av hur dina dikter vakar över dig, smeker din panna med sina klibbiga fångstspröt, möter din blick, bidar sin tid, vässar sina skönlitterära knivar, väntar på en viskning om varulv i guldfiskens grumliga vatten, väntar på att en dag stiga in och ta över, Gud är död, Nietzsche är död och snart är du också död, det skönlitterära verket har stora likheter med stekeln, de planterar sina ägg i myran/diktaren, äter sig långsamt genom kroppen. Verket kräver författarens död för att slutligen blomma ut, bryta ut, bryta upp, flyga iväg och plantera sina färglösa ägg i ett läsande värddjur.
# posted by Per K @ 14:04 
Comments:
Skicka en kommentar
<< Home
<< Home
